I måndags började Vilja simskola - och de gick oväntat bra, de är inte så att jag inte tror på henne men hon har alltid haft svårt att dpppa öron och ansikte i vattnet utan att hålla för näsan.. hon hon kändes 100% tillit till sin simlärare och körde som bara på..
I tisdag var första skoldagen, hon satte sig med mig på skolgården och sen efter 2 sekunder sprang hon iväg och började leka. Efter utredning frågade hon om jag inte skulle åka snart. Fast alla andras föräldrar var med.
Idag åkte hon skolbuss. Inget tvekan, hon hoppade in, och så vi ses sen då. Och satte sig med världens största leende på läpparna.
Själv går man hem med gråten i halsen och funderar, när blev hon så här stor?
Känns som hon växer ur mina fingrar, snart står vi med flyttlådor och hon ska till sitt första egna boende..
Hjälp mig, stanna tiden
Kommentera