Han är här, våran lilla Bob Garcia
Han föddes den 27 september
3,835 g och 50 lång.
Idag är han 2,5 veckor och lika stor som Vilja var när hon föddes.
Förlossningen
Var helt okej, började med att jag sveptes på måndagen, den 24 september. Men de gav föga,ä. Onsdagen åkte vi in för igångsättning den 26 oktober på hans beräknade datum.
Fick dricka någon vätska några gånger varannan timme eller vad de var. Fick värkar, kämpade på fram till 12 på natten men hände ingenting, bars svin ont men öppnades aldrig.
Igenkänningsfaktorn från viljas förlossning, då höll vi på i två dagar så fast de sattes igång naturligt.
Kl 00 fick jag smärtlindring, muskelavslappnande och sömnmedecin. Vaknade kl 2 av värkar, men lyckades somna om vaknade vid 4 då fick jag ringa på klockan då stoppade dom mig igen. Med orden "Du behöver sova mer. Tack och bock och pang hade jag somnat om!
Under ronden kom dom och satte stopp. Äntligen hade jag öppnats lite under natten.
Timmy och Hanna (barnmorskan) fick stå på varsin sida och klämma ihop mitt bäcken pga värkar.
Skulle få en extra skjuts av epudralen men inget hände. Något var det.
Narkosläkare!!
Alla upptagna på liturgin, jag kollade på Timmy och ser att ha ljuger..
Jag kommer inte få någon hjälp alltså.
Försöker övertala Timmy att "jag vet att jag sa förut att skulle de smittas skulle de vara i det sista" ( är sjukt rädd för stygn och att sy) men nu var de in i det sista. Jag orkar inte mer!
Kände hur psyket höll på att åka och jag tänkte nu ger jag upp.
2,5 timmar senare kommer narkosläkaren och ser direkt att epudrslen åkt ut!
In med en ny mellan värkar. Inte de lättaste när jag helt plötsligt kastar mig efter lustgas och något att hålla mig fast vid under värkarna.
Men när den väl var tillbaka var lugnet också det. Somnade och sov i 2 timmar vaknade av krystvärkar!
4 värkar sen var han ute!
Tre små stygn och 12 timmar senare var vi på väg hem ♥️
VÅRAN LILLA BOB GARCIA WIK BOSTRÖM
Kommentera